Hårda ord men ack så kloka

Jag har flyttat upp skrivandet av det här inlägget alltför länge. Har liksom legat och gnagt i halsgropen ett tag. Det första jag vill informera er om är att jag hållit på och velat fram och tillbaka angående mina skador senaste tiden och vet att den största andelen av er som läser detta säkert är trötta på hela skade-chargången som utspelar sig i mitt liv. Men det är ju ändå det…. Mitt liv alltså. Jag tänker mig ändå att det finns en del idrottare där ute som dragit på sig en och en annan skada och kanske till och med vill grotta ner sig i lite mer elände! Att då inte förstå vad det är kroppen säger åt en att göra eller att hjärnan jobbar tvärt emot, det tror jag många varit med om. Det är väl det som hänt mig. Kroppen har inte pallat med, men det mentala har loopat en IronMan dygnet runt i huvudet i samma veva.

dsc_0241-1

Till hösten flyttade jag och Martin till Falun för att plugga och jobba. Det var lyckligtvis en lite gubbe som lurade hit oss i sista sekund så att livet skulle ta en vändning. Han drog även med sig Malin Cederberg som nu bor en aningen närmare oss än vi gjort det senaste livet… Typ 20 steg mer exakt. Gubben jag snackar om heter föresten Rasmus Andersson, en glad prick som jag nu pluggar i samma program med. Lite cred tycker jag ändå han ska få, då han lärt mig ett och annat om spontanitet. Ingen konstigt alls att säga upp jobbet och lägenheter för att chansa på plugg och riskera hemlöshet i annan ort.

Idag kollade läkaren i min käke efter stressyndrom eller något liknande, alltid lär man sig något nytt. Och visst var det inga fel på mina smärtsensorer heller. Somliga verkar tro att jag hittar på allt, då det tydligt märks av på undersökningarna och att jag inte riktigt får den behandling jag vill ha för att blir smärtfri. Eller så skiter läkarna bara i om man har as-ont eller inte… Nu när jag kommit så långt in i skadan så har jag blivit placerad tillsammans med ett team som ska hjälpa mig! …att leva med min åkomma…

Klart att jag vet att inget är någon annans fel än mitt. Dumdristigt har jag fortsatt med obekväma känningar efter mindre kloka värderingar. Jag har heller inte lyssnat på dem som försökt banka in i mitt huvud att jag borde ta en paus. Martin och jag pratade om hur han sagt åt mig tusentals gången att ta ett break. Det läskiga med dett är att jag inte kommer ihåg dessa diskussioner. Inte förens nu har jag insett hur beroende man kan bli av att bara se grönt TROTS att man åker förbi minst lika många rödskinande stoppljus. Vem som helst borde ju fattat att kontinuerlig smärta inte passar ihop med träning eller nervsystemet. Jag kunde inte ens se mig själv överväga att ta några månader off, eftersom att mitt liv skulle rasa samman. Vilket jag nu såhär i efterhand anser är väldigt barnsligt. Men efter mycket om och men, har jag nu kanske tagit ett steg i rätt riktning… #livetsomtjugoettårigelitsatsande

27 dagar har gått utan riktig träning. Promenader och tantcykling till skolan har fått räcka. Nästa steg blir att inte räkna hur många dagar som gått 😉 och att försöka koppla bort de negativa tankarna. Därav detta skrivande. Jag hoppas nu att allt är avskrivet och att jag inte behöver känna någon press från utomstående eller konstigt jobbiga frågor om huruvida satsningen blir av eller inte.

Men än är det inte över, målet är att kunna komma tillbaka till idrottandet frisk från skador och kunna genomföra ett sim, – cykel och distanspass utan ett ända skavsår! 🙂 Jag får stjäla alla andra DSAares framgångar än så länge, hörde att de avverkades bra tester idag, så det verkar bli en bra säsong 2017 😉 🙂

…Fortsättning följer i jakten efter den mystiska smärtan…! 😛

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s