Oväntat SM Silver i Västerås, olympisk distans!

Under helgen gick Västerås Triathlon i olympisk distans, som även var sanktionerat Svenskt Mästerskap. Mina mål för dagen var inte mycket att hänga i granen då jag under en längre tid har haft massor av rygg, höft och axelproblem. Därav detta ökenliknande eko här på hemsidan och den enorma depressionen ;-). Men ett mottot som jag brukar gå efter – ”Man kan inte leva på gamla meriter” började knapra mig i nacken och jag kände att nya meriter måste upp på bloggen! So here we go…

Kombinera strandstart med övertaggad Marie Carlsson ger fem stora spurtkliv över de lite större vågorna samt ett idyk (dock liknande en valross med en fart på över hundra kilometer i timmen) för att ta mig ut på bästa tänkbara sätt till första boj. Vilket gjorde att jag fick en superstart och kom iväg före de flesta. Efter 500m känner jag mig oförskämt pigg och vi gör en uppgång/varvning uppe på bryggan för att slänga sig vidare in i Svartån. Mindre vågor och lite behagligare simning, men denna gång motströms. Kände mig väldigt stark där jag låg på fötter efter Åsa Annerstedt och ville därför avancera lite i startfältet genom att gå upp först i ledning och därmed skaka av mig både Mikaela Persson och Annerstedt. Lättare sagt än gjort, men jag var först upp ur vattnet och ut ur växlingen efter dessa 1500m simning.
mms_20150719_153603 Västerås_simuppgång

11059419_942304212499598_6579638271223521048_n
Väl ut på cykeln börjar flåset komma ikapp mig och jag hamnade i trio med tjejerna där vi skulle avverka 4 mil cykel med sammanlagt 8 varv. I slutet på varje varv skulle vi både upp och ner i ett parkeringshus. Vanligtvis känner jag mig säker på de tekniska delarna, men idag var det svårt att hänga på tjejerna och det gjorde att jag tappade 20 meter ut ur p-huset och slet som ett djur i några kilometrar för att varken tappa eller komma ikapp. Tillslut var all reservenergi slut och jag fick slaka tempot och tugga de sista fyra varven själv. Men lika kul var det, då banan var så händelserik med mot/medvind och höjdmetrar på 25 samt kurvtagningar och några partier gatsten. I alla fall så hade jag en del slirningar i nedförsbacken i p-huset, men jag lyckades hålla mig på fötterna. I T2 växlade jag som två då Aså gått i backen i parkeringshuset under cykeln.

T2_växling
Det första varvet haltade jag en del då ryggen smärtade och orsakade höftproblemet efter cykelsittandet. Men efter ett tag kändes det bättre och jag hade likasinnade ben. Backarna var för svåra att trycka ifrån med då problemen fortsätter i vader och baksidor. Varje gång jag försökte öka tempot lite så stummade benen. Men efter 3 varv kunde jag dra mitt sista varv i högre tempo och känna mig mänsklig igen.
Sammanlagt tyckes jag ändå haft en bra progression genom loppets gång då jag ändå kände att jag var med i huvudet och var helt slut i slutet! 😉

Denna gång vill jag tacka alla som har stått ut med mig dessa månader av skadeproblem, bl a sambo och träningskompisar! Utan er hade det varit svårt att bita ihop och köra pre och rehab. Det är en lång väg kvar men jag ska dit! Det gör att jag vill tacka Triathlonbutiken för materialet som gör att simningen och det runtomkring gör att det går så pass bra och fort!! 😉 Samt sponsorerna som varit med länge – mamma och pappa, för all annan utrustning och ekonomisk hjälp.

Nytt sikte! Malmö Triathlon den 2 Augusti 2015, olympisk distans.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s