Säsongsavslutning, vila och sammanställning

Just för tillfället vilar jag allt vad jag går för, vilket innebär minsta möjliga energiåtgång på både för -och eftermiddag med extra sovmorgon, en del piano och fokus på skolan. Känner att det här årets vila var välbehövlig och mycket efterlängtad. Det är så att både kropp och knopp har haft det svårt att hänga med i svängarna, tack vare den långa säsongen som har varit och en del sjukdomar som dragits med som följd.

10380996_10201525307369125_5212643028063501644_nTagen av Malin Cederberg

Bilden ovan är från ett pass på bana under hätta innan åskoväder i somras. Vill jag minnas rätt så hade jag riktigt bra flyt under detta pass med perstider på intervallerna. Jag var i riktigt bra form! Vilket jag också i början av säsongen fick ut på tävlingarna.

Skärmavbild 2014-07-05 kl. 22.02.30Vansbrosimningen innan målgång där jag är väldigt nöjd över min insats.

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 20.27.13Rättvik, ett utav passen av skinande sol och kallare vatten…

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 20.25.34… med peppning av kusinerna Carlsson på bryggan.

För att blicka tillbaka på de små stunderna när livet verkligen känns perfekt och man är ostoppbar. Vilken känsla, vilket flyt och vilken kraft som gör dessa stunder fulla med adrenalinkickar och minnen i gråare stunder. Det jag är stolt över är att jag lyft mig så otroligt mycket jämfört med förra säsongen. Både min simning, cykel, löpning och mitt självförtroende har lagts på prov. Och jag har lyckats prestera på topp och kroppen har varåt mer än redo i flera av tävlingarna. Jag vill samtidigt tacka min sponsor Orca från Triathlonbutiken som stötta mig denna säsong och hjälpt mig att nå mina mål med massor av prylar!

Jag hade tänkt gå in mer på detalj vad som faktiskt hände i Edmonton under junior VM och lite mer om hur det gick i Alanya (Turkiet, europacup tävling).

– Junior EM i Kitzbühel resulterade i en 22a placering, därmed topp 36 och en plats till Edmonton (Canada) i junior VM. Det stora målet för säsongen var just JEM där jag knappt hade tankar på JVM. Men nu var målet nått och jag tog Edmonton som en stor bonus där jag kunde få in en stor mästerskapserfarenhet och faktisk få delta i ett VM. Vi var ett gäng på fem; Coach Fredrik Lundin med Joachim Willén, samt utövande Joel Vikner, Gabriel Sandør och jag. Resan dit tog cirka 24 timmar då vi mellanlandade i New York. Med god sömn gick det snabbt att ta sig över Atlanten och vi var snart framme på hotellet.

Dagarna innan fredagens stora mästerskap förberedde jag mig som vanligt med att känna på kroppen med lugnare pass och fartökningar. Jag hoppades på att kroppen skulle vara i mitt livs form, men det hade varit en lång säsong och jag hade kämpat med sjukdom veckorna innan. Dock visste jag att träningstimmarna låg bakom mig och att jag brukar kunna prestera på mästerskap. Både briefing och genomgång av loppet i huvudet kvällen innan och morgonjogging på tävlingsdagen, satte igång nerverna. Bättre blev det när sverigedräkten åkte på, samt nummer klisterlapparna. Efter det cyklade jag bort till tävlingsområdet.

Hela startfältet på 53 juniortjejer checkade in cykel, dräkt och satte på sig våtdräkt. För att kort sammanfatta var det många nerver, upphopp, muskelskakningar och startskotten gick an. Jag fick en bra start och hängde på gruppen som gick höger om mig, första bojen var en ganska smidig genomgång men i andra och i tredje bojen var det slagsmål i tvära svängar. Jag slängde mig över några tjejer för att få fritt vatten och kunde ta någon placering. Simformen var inte där den skulle vara och väl uppe ur vattnet hade jag en tuff klättring på cykeln framför mig.

Jag halkade efter, gled ihop till en tredje klunga där vi var två dragvilliga. I det stora hela gick det lite långsamt på cykeln då vi halkade efter och jag ställde in mig på att ha friska ben till löpningen. Så jag lade mig längre bak i klungan det sista och femte varvet. Målet var ändå att få till en stark löpning med bra flyt för att kunna avsluta starkt. Gick in med inställningen att komma in i mitt tempo och inte ryckas med, för att senare kunna ta placeringar.

Dock var löpningen tung och jag fick slita för att inte tappa. Andra varvet gick jag bara på ren vilja, hällde över mig vatten för att få ner kroppsvärmen och mötte ledargruppen då jag fick extra energi. Där ökande jag farten och gick in på 37e plats, då även på mitt personliga rekord på 5km löpning! Det är som man brukar säga, det går bara man verkligen vill. Jag var inte bara trött och skakig efter målpassagen utan väldigt nöjd över min prestation och fick en enorm motivations höjare. Jag kunde faktiskt hänga på juniorvärldseliten och åkte hem med dubbel erfarenhet i bagaget.

 –

– För att få ett bra slut på säsongen såg jag mycket fram emot sista junior Europa cupen i Alanya (Turkiet). Eftersom att jag varit där tidigare ville jag framförallt få till löpningen med en bättre bantid. Jag fick slita hårt både under simningen och cykeln så det fanns inte mycket kvar för löpningen. Förra året sprang jag på 20:13, detta året 21:33. Det var en rejäl försämring och benen bara skrek. För att ta det hela från början… Jag hade en ganska bra ranking så jag fick välja plats på pontonen som nummer 5. Det var höga vågor med 28 grader i vattnet som drev lite åt vänster.

Efter halva simningen började jag må riktigt illa, men jag ville hänga på första klungan så det var bara att börja jobba med benen och syran spred sig i kroppen. Det fanns inte mycket kvar att springa med upp för pontonen till T1, så jag kom upp i andra klungan på cykeln och vi fick jobba på rejält för att inte tapp de 30sekunderna vi låg efter första varvet på första klungan. Pulsen var hög ganska länge och jag kom aldrig in i det tempot och känslan jag behövde.

Väl ut på löpningen hängde jag på två andra tjejer som jag efter en stund fick släppa. Fick tillbaka krafterna efter nerförsbacken och kom ikapp och körde ifrån en tjej. Nu var det bara att köra på ända in i mål även fast kroppen och hjärnan skrek så lyckades jag spurta sista 300m och lägga in en till växel när jag hörde någon flåsa i nacken. Allt resulterade i en 18e plats. Kanske inte så lyckat race för att vara min sista juniortävling, men det var fortfarande kul att åka med Malin och vi lyckades få ett bra avslut ändå. –

Nu gäller som sagt vila och jag ska återgå till min kanelbulle samt sticka ner till affären och för att köpa rödbetsjuice. Måste få bort förkylningen någon gång så att vilan blir optimal 😉

Annonser

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s